Ideellt forum | Utbildning för hela arbetslaget
627
single,single-post,postid-627,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,boxed,,qode-theme-ver-6.3,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Utbildning för hela arbetslaget

Lena Åkesson

25 Jan Utbildning för hela arbetslaget

I ”Arbetslagsutbildning kring idealitet och ideellt engagemang” återkommer vi ofta till att en mångfald av uttryck behöver få plats, att få testa hur man kan göra saker – på olika sätt. Att ta fasta på människors livsvärld. Inte bedöma eller kalkylera i förväg. Ibland måste vi låta människor prova, berättar Lena Åkesson, Sensus Östergötland. Målet med utbildningen är att skapa en bredare medvetenhet kring hur vi arbetar med ideellt engagemang och möjliggöra processer för att underlätta människors engagemang i sin kyrka.

Vem vänder sig ”Arbetslagsutbildning kring idealitet och ideellt engagemang till”? Hela arbetslaget i församlingen?
Ja, vi vänder oss till hela arbetslaget. Vi har också medvetet gett förtur till de arbetslag som haft deltagare med i Att leda ideella, ALI. (se tidigare blogginlägg med Karin Nyström, rektor på Vadstena folkhögskola). Tanken är att den/de som varit med i ALI inte ska bli ensamma bärare av detta med idealitet och ideellt engagemang, utan att hela arbetslaget ska vara involverade. Det handlar om förhållningssätt, ett sätt vara kyrka, och då berör det alla. Vi pratar bl a om exempelfall (cases): Vad händer om någon kommer och frågar: ”Kan jag starta en grupp i…?”. Vi pratar om människors engagemang, vilka är församlingen, förändring som bär över tid, och mycket mer.

Vad är det viktigaste med den här utbildningen, enligt dig? 
Att verkligen ge fokus åt de här frågorna. Att möjliggöra för processer att komma igång kring vad just den här församlingen behöver göra för att möjliggöra för människors ideella engagemang i sin kyrka. Vi har i det på ett uttalat sätt knutit an till biskop Martins (Modéus) sju rörelser, särskilt rörelserna ”från brukare till bärare” och ”från utförare till möjliggörare”.

I en församling kom exempelvis ett samtal att kretsa kring den ”vardagsgudstjänst” man har en gång i veckan, som många säger ”den vill jag inte vara utan” om. I samma samtal framkom också att den vanliga söndagsgudstjänsten däremot kan upplevas som problematisk. Vad är det som händer/görs/uppstår i och runt vardagsgudstjänsten, som inte sker på söndagen?  Vilka hinder ser vi? Vilka möjligheter ser vi? En oerhört kreativ workshop kom igång!

Det märks verkligen när vi möter personalgruppen hur mycket kreativitet, kompetens och god vilja som finns, men kommentarer som också hörs är: ”men vi har ju all vanlig verksamhet också, den ska ju rulla på och fungera, vi hinner inte med att reflektera tillräckligt mycket”. Eller: ”vi har redan för mycket att göra, för att kunna skapa något nytt måste vi isåfall ta bort något, vilket är svårt och smärtsamt, men kanske nödvändigt”. En bild som kan hjälpa i den processen är trädgårdsodling, som ju kräver att man ibland skär bort och ansar för att ge utrymme till växt, näring – till nytt liv!

Hur lång tid pågår utbildningen? 
Tillfällena är utspridda över sammanlagt ungefär ett år. Tre gånger samlas arbetslaget, då till heldagar. Den fjärde gången är de förtroendevalda med, på kvällstid.
Om vi även räknar in den tid som Att leda ideella pågår så blir den sammanlagda utbildningstiden för församlingen två år.

Hur har ni tänkt kring utbildningens uppläggning i stort? Process över tid, förankring i församlingen och så vidare?
Vi har haft med oss de perspektiven på flera sätt, inte minst därför att förändring tar tid. Ett exempel är att de förtroendevalda involveras, ett annat är att vi anknyter till styrdokumenten: församlingsinstruktionen, men också Kyrkoordningen. Målet är att skapa en bredare medvetenhet: hur vi arbetar med ideellt engagemang i en församling ska inte hänga på en eller två personer, och det finns styrdokument och verktyg till hjälp.

Du nämnde ett exempel på en ”vardagsgudstjänst”. Har du sett fler konkreta exempel på när ett annorlunda förhållningssätt burit frukt?
Åh, berättelserna är många! En berättelse under kursen ”Att leda ideella” tycker jag var talande: en präst blev kontaktad apropå det kommande reformationsjubileet. Personen som hörde av sig hade ett helt ”koncept” och undrade om det gick att ha detta i församlingen.  Prästen erkände att hans första reaktion var ungefär: ”Men, vad nu?! Det där är ju mitt bord!”. Den ärliga berättelsen gav upphov till både skratt och eftertanke i gruppen.

En annan berättelse: En diakoniassistent med anställning i en församling hade en grupp för daglediga, med andakter och samtal. Det brukade komma en handfull äldre på samlingarna. Personen som ledde gruppens samlingar tyckte efterhand som tiden gick att arbetet med gruppen var trögt, och vid en given tidpunkt tyckte hon det blivit dags att meddela att gruppen skulle läggas ner efter terminens slut.  ”Nej, ska vi inte träffas mer!” blev reaktionen. ”Om du tycker det är tungt att förbereda kanske någon av oss kan hjälpa dig med det?”
Den anställda medarbetaren insåg att det var en jättebra idé – och helt naturlig. Efter en tid med delat ansvar för att förbereda och leda samlingarna hade antalet i gruppen ökat från sex eller sju till omkring femton!

Vi återkommer ofta till att en mångfald av uttryck behöver få plats, att få testa hur man kan göra saker – på olika sätt. Att ta fasta på människors livsvärld. Inte bedöma eller kalkylera i förväg. Ibland måste vi låta människor prova!

Hur ser det ut framåt – finns det fortsatt intresse för utbildningen? Förändringar? 
Jodå, det är faktiskt kö – vilket är roligt! Två församlingar är vad vi mäktar med i varje omgång, men vi är två team som arbetar med detta, så fyra församlingar om året hinner vi möta ändå. Vad gäller förändringar så utvärderar och reflekterar vi kontinuerligt, och reviderar och anpassar längs vägen.

Något särskilt uppskattat i utbildningen?
Samtalet, diskussionerna, att det får ta plats, och tid! Och att verktygen blir synliga, konkreta, och känns relevanta att arbeta vidare med; att få arbeta vidare med den egna församlingsinstruktionen med ”ideella-glasögonen” på, och att vi tar hjälp av den kyrkosyn som präglar biskop Martins sju rörelser.

Hela utbildningen är processorienterad, vilket är helt naturligt eftersom förändringar i sig är en process – som tar tid. Processen vilar inte mellan träffarna, utan mitt intryck är att samtal pågår och tankar delas hela tiden i arbetslagen. Det är gott!
(Intervjuare: Markus Lindstedt, pedagog Linköpings stift)

 

Inga kommentarer

Skriv en kommentar